Dagen var jättebra när jag gick upp och åkte till jobbet. Men sen hände något när jag skulle hem, fick en kortslutning. Ett dampryck. Ibland så tror jag att jag har någon outredd diagnos. Går det inte som jag vill så får jag panik. Jag blir rädd för mig själv. Jag försöker tänka positivt, andas och att det inte gör något att det blev fel. Men ändå så kryper stressen i kroppen och vissa gånger blir hela dagen förstörd. Dom jag bor med får stå ut med väldigt mycket. Jag behöver och gillar att vara ensam, få sköta mitt och ingen som lägger sig i. Det är de värsta, folk som ska lägga sig i.

 

Jag behöver börja boxas och få ut mina aggressioner.